Semester i Portugal

Davey Hammarsten

Se reseskildring i PDF-format för bättre layout.  Kommentera gärna i gästboken 

Semester betyder avkoppling för mig, jag gör något annat än de dagliga sysslorna hemma, vila från arbetet och upplevelsen av något nytt. Visst kan man semestra hemma. Det är som om fotstegen lättar efter den sista dagen på jobbet, fyra veckor då jag gör vad som helst, sätter mig på favoritkaféet, ringer någon kompis och bestämmer träff när det passar, impulsköper något, gör utflykter, försöker laga och reparera hemma det som blivit liggande, läser ut alla böckerna som man bara börjat på.....

Nej, det bästa är nog att dra, långt bort, byta kort i mobilen, slippa laga maten, njuta av värmen, sol, bad och promenader. Ett totalt avslappnat och rogivande tillstånd infinner sig efter ett tag. Man är nöjd med att bara sitta och titta på sin omgivning, njuta en god kopp kaffe eller ett glas öl, lukta på blommorna som tjuren Ferdinand under korkeken....

Sesimbra

Jag är här för fjärde gången i Sesimbra, en fiskeby strax söder om Lissabon, starkt turistifierat men som alltid i Portugal är stadskärnan bevarad. De gamla husen och gränderna står där de står. Fiskrestaurangerna dukar dagligen upp sina läckerheter. Nere vid strandvägen tråklar fiskarna upp sina fiskrev efter nattens fångst, branta kalkstenbelagda trånga gator ner mot stranden, tvätten vajande för vinden utanför fönstren, i fonden det blå havet.

Här är ljuvligt att sitta, ett av de fina gamla torgen lite upp från stranden, ingen utsikt över havet men med svalkande träd runt om med gamla husfasader. Synd att de rev ena långsidan av torget och byggde ett nytt modernt hus. Gamlingarna går omkring som förrut, tvätt hänger på linorna, planteringar i en mängd krukor dekorerar fasaden utmed marken. Solen snart i zenit, skuggan är rakt under trädkronorna. Minns detta ställe tydligt från förr, man stannade till och förflyttades några årtionden tillbaka.

Just nu infinner sig lyckan, det finns så mycket att förundras över, att finna glädje i. Formen på huset där, färgerna på väggen och dörren, palmens skugga, melodin från människor.

Huvudtorget för lokalbefolkningen. Här kan man sitta med utsikt mot havet under ett vackert solskydd. Minnas fisketurerna, tiden då vägen nedanför var bilfri, då stranden var täckt av båtar och inte badgäster, då fisken lades ut för försäljning på sanden.

Framför mig en dadelpalm. Kaféer med röda stolar, gröna stolar, vita stolar och trästolar, ett sätt att skilja dem åt i det inmutade torget. Fullt av folk på kvällen, sju restauranger och kaféer enbart här. Santiago Fort med sina gråväggar till vänster.

De äldre tittar ut mot havet som alltid, barnen leker med en boll som ibland studsar ut på vägen nedanför. Ett litet moln på den gnistrande blå himlen, stranden fylld med folk, restaurangerna förbereder borden inför lunch, vit pappersduk, tallrik upp och ner i väntan på gästen, glas, servetter och bestick på plats. Borden ska se inbjudande ut. Vid ingången läggs fiskarna i det stora karet på en bädd av is, en med snäckform, en annan som en liten jolle. 

Köksmästaren plockar gästernas utvalda fiskar och hugger med sin stora kniv. Det är en upplevelse i färg, form och lukter, senare en njutning för gommen. Människor flanerar sakta förbi, stannar vid de uppsatta menyerna, sökande efter lämplig lunchplats. Luften mättas av doften från grillad fisk.

Fasaden på det gamla huset är så vacker, grått med krapplack, gult, tegelrött och ockra.

Det gamla torget mitt i staden ett stenkast från fortet, vackra hus runt om kring, speciellt det med grönt, gult och blått kakel, mönster med kuber som skapar djup, blommiga slingor i fönsterinramningen och en fris längst upp mot taket med kort ballustrad Det går en trappa en halv våning upp från torget med ett slingrande smitt räcke. Minst 7 gator leder till och från det lilla torget. Där står Sesimbras äldsta hus, nyrenoverat, jag har gamla foton med dess halv raserade puts. Bottenvåningen används som lager för blomjord.

Dagarna fördrivas i lugnhet och kontemplation. Det spännande

händer i stillheten, det intressanta i lugnet, det exotiska i det vanliga. Två  backpackers drar förbi, två flickor på luffen, kanske ska de till Setubal som jag. Folk strömmar till stranden, kaféet fylls med gäster, solen stiger lite högre, är snart gassande rakt ovanför, parasoller fälls ut. Sitter på Black Coffee Café med fortet framför och ritar av det ett antal gånger, underliga proportioner.

Setubal

Ett av de finaste torgen i Setubal, skuggigt, gamla hus, en enorm trädkrona täcker nästan hela torget och ger en svalkande skugga. En portal åt kortsidan leder ut från torget, flera gränder leder in. På ett sätt leder portalen ut eftersom man utifrån tycker att portalen inte leder till ett torg, det är bara invånarna som vet. Det är eftermiddag och solen täcker bara husgavlarna åt öster, mjuka pastellfärger i gult, grönt, rött, orange och ockra omslutet av den vackra sandstenen.

Det formfasta lite rustika är Portugals kännetecken, materialkänsla, marmor och kakel, sandsten och kalkputs. Det är jordfärger påväggarna, de flagnar såvackert med tiden, andra gamla jordfärger lyser igenom den förtunnade ytan, årtiondens avlagringar i den gamla försummade väggen.

Här finns mycket att se, Setubal, en gammal hamnstad, anor från romartiden, arkeologiska lämningar, centrum för handel och kommers, fina vinhus och vingårdar i området.

Molnigt idag, nästan lite kyligt, kommer det inte en liten regnskur ibland?

Sesimbra

Plötsligt sitter man vid hamnen på ett kafé tillhörande båtklubben i Sesimbra. Det är också kafé för dykarklubben, seglarklubben och kanotklubben. Några kadaver till fiskebåtar står framför mig med spanten fullt synlig. Ovanför det bergen bakom Sesimbra med befästningen längst upp, eller kastellet. De gula, ockra och röda klipporna till vänster, uthuggna, farligt lösa.

Ett helt dykarsällskap kommer inrullande en vagn full med syrgastuber och munstycken. Man lastar av och börjar spola rent utrustningen. Våtdräkterna åker också av och spolas rena från saltvattnet. Ett nytt sällskap är redan på väg och börjar lasta en annan vagn med gula syrgastuber för att forslas ned till båten. Här är full aktivitet. Hela det maritima centrat håller på ?att få en modern anläggning uppförd närmare båthamnen.

Lissabon

Ett stort torg i Lissabon, svårt att lokalisera det p?kartan, möjligen Martim Moniz. Man river friskt i ena sidan, gamla fasader tittar fram. Huvudgatan och torg kantas av lyxiga affärer, restauranger och hotell. Bakgatorna har de enklare butikerna, vardaglighetsvaror, köttaffären, fiskaffären, grönsakshandlaren, diverseaffären och instucket en och annan antikbutik.

Varmt i luften, solen steker från klar himmel, jag gillar värmen. Parasoller och lummiga parker ger svalka. Tecknar en labyrintisk arkitektur. Människor från jordens alla hörn korsar torget med den moderna fontänen i rader och kvadrat. Barnen leker med vattenstrålarna direkt upp från gallren. I mitten EU-flaggan, Portugals flagga plus en okänd. Vattnet forsar sövande, evigt runt, runt...De liknar misiler de uppradade figurerna, sprutar som läckande raketer, de är egentligen soldater med skyddshjälmar. Vattnet liknar plymerna, skummande, sprutande från toppen, fladdrande.

Esc. Saúde

Sehora do Monte

Utsikt över staden från toppen av Senhora do Monte. En kyrka där som liknar ett tempel, det är väl samma sak. Stora träd med sammanhängande kronor ger svalkande skugga. Ett gytter av hus s?långt ögat kan se, en organisk stadsplan, växt under århundraden. Några riktigt långa gator finns dock, de är flera kilometer och raka.

Det är eftermiddag och jag tar en öl och en smörgås p?en kvarterskrog, mycket gammal och inarbetad. En stor kakelmosaik med landskapsmotiv täcker ena kortsidan. Målat för hand och inbränt, ihopplockat, kaklat och fogat. Det måste finnas spännande fabriker för all kakelkonst i det här landet.

Ringlande gränder, århundraden av tradition, gränderna består, hus p?hus och allt är kulturstämplat och börjar renoveras. Det finns ett liv bland husen, åldringar, barn, raggiga hundar, samtal över torgen, röster och fågelkvitter. Kyrkklockan slår, tornen står intensivt vita mot den bl? himlen, duvorna pickar bland gatstenen, mödrar sitter med barnen och tjattrar, hettan är intensiv, värme i skuggan, stenen värmer från förmiddagen, torget börjar läggas i skugga klockan fem p? eftermiddagen.

Från Igreja S. Miguel, Alfama

_________________________________________________________________

Sintra

Det bergiga, lite lummiga gröna och fullt av blommor, påminner mig om Azorernas kuperade landskap, skiftande vyer, massor av turister tagandes en massa bilder. Ett slott med tv?lustiga torn, ser ut som fabrikskorstenar, mycket apart, fick ingen förklaring till formen.

Sitter senare just nu vid detta kaf? naturligtvis billigare, för lokalbefolkningen, än det där nere mitt i turiststråket. Det finns lite av alpin ölkultur här med riktigt stora skummande ölbägare.

Från en vägslinga vandrade jag uppåt mellan murar genom skogen, utblick ibland över nedlagda odlingar. Detta kulturlandskap har historiskt värde som borde upprätthållas genom just kultivering, inte bara ges en bevarandestämpel.

Lövbetäckt stig, inte s?många hittar hit, underligt lite med fåglar, de kommer kanske fram p?morgon och kväll. Trädstammar som fallit över muren, bruten, mossbelupen.

Det finns hus typiska för byggden men bryts av helt fantasifulla sm?slott med tinnar och torn, slingrande jugendstil, romantiska borgar.

______________________________________________________________________

                         Avenida da Liberdade

Lissabon

Sitter p?esplanaden i Lissabon, trafiken brusar, vattnet i fontänen porlar i bakgrunden, vackra damer går förbi, hon som går där är medveten om att vara betraktad. Träden ger svalka. Barken p?träden ser ut som kartor, fläckar av gult, brunt och grågrönt föreställande höjder och terräng, ringlande linjer som höjdangivelse. Lyktstolparna har högst upp en skeppsmodell i gul terrakotta, stolparna mörkgröna. Ingen ser dem där de försvinner i lövverket.

Vacker beläggning av stenen p?trottoaren, exakta mönster i svart granit och ljus kalksten. Massor av tomma parkbänkar, ingen vill sitta p?dem nu med all trafik runtomkring.

Glömska är en företeelse som skapar ångerst. Vet jag med säkerhet att dörren blev låst, spisen avstängd, alla tillbehör medtagna. Sm?missade saker skapar irritation, kostsamma saker ger långvarig grämelse. Var kommer distraktionen? Helt klart dagdrömmer jag.

Sitter vid fontänen, Martim Moniz, igen p?det lilla utekaféet i ena hörnet av torget. Utsikt mot Castelo São Jorge. Det har regnat, friskt i luften fortfarande, bara T-shirten p? ljuset starkt genom de förtunnade molnen. Lunchrestaurangerna står tomma, än har folk inte letat sig ut. De knubbiga sm?spårvagnarna skramlar förbi, turistvagnar numera. Många linjer har lagts ner. Med sina mått och egenskaper är de fortfarande nyttiga i branterna med gränder s?smala att de verkar byggda efter vagnens bredd eller byggdes vagnen efter gränden

____________________________________________________________________

Cascais

Turistparadiset utanför Lissabon med lite kultur, natur, pittoreska byar, hamnen med båtar, sandstränder och caféer där man kan ta en öl.

Cascais sticker ut i havet med en småbåtshamn. Fisket består mest av kräftor och hummer, tinorna ligger i högar p? kajen. Fortet dominerar och vid ena udden reser sig ett gammalt fyrtorn.

Resan hit från Lisabon tog 40 min genom förorterna vid havet. Några badstränder verkade intressanta från Estoril till Cascais.

Flera rikemanshus utmed klipporna, fantasifulla fula saker. Innanför fyren ett slottsliknande privathus. Disigt utmed havet, vinden svalkar mer här än i Lissabon. Det är de rikas ställe med alla SUV:ar och segelbåtar i mångmiljonklassen.

Fyren är fin, fyrkantig, lite sliten i rappningen med ursprungliga blåa och vita indelningar.

Här sitter man med utblick över Cascais igen. Det var ett helt dygn sedan. Badstranden kryllar, tätt ligger man och solar.

Kan tänka mig den eviga stranden, havets brus, palmers sus, människor i restaurang under basttaken, drinkar, samtal och surfing. Den eviga vilan, den eviga semestern som till slut aldrig blev semester eftersom det aldrig fanns ett arbete.

Den lite bleka eftermiddagsolen, människor som badar, rengör sig, promenerar utmed havet. Långt där borta bara vatten, livet p?jorden och livet i havet. Vi lever av jord och hav. Snart tar livet slut för mig, snart tar den slut för mänskligheten, om man ska tro profetiorna. Cabo du Beco är landets ända, europas västligaste punkt någon mil från Cascais, där havet börjar eller där havet slutar och landet börjar. Mänskligheten lär sig att överleva och skapar nya horisonter.

Havet har sjunkit 60 cm under en kort tid, dvs det är bara tidvattnet medan jag betraktar. Strandtärnorna pickar i sig det som blivit kvar p?de flacka klipporna av havets sm?läckerheter.

_______________________________________________________________________________

Sitter här p?ett kaf?igen, var annars? Solen p?väg ner, lyser upp torget p?andra sidan. Några franska turister har satt sig bredvid mig. Sikten skyms hela tiden av bilar bussar och spårvagnar. I teckningen sammafattas frakmenten, oväsentligheter som fula bilar raderas bort i förväg. Caius do Sodre är en livlig plats, korsväg för färjor, tåg, tunnelbana, bussar och spårvagnar, riklig genomströmning av folk, portugiser, inte bara turister.

Dramatiken i vädret skapar helt nya bilder av staden, nya ljusförhålanden. Fotograferade från Rua do Alecrim ner mot Rua do Sáo Paulo i detta dramatiska ljus, bild efter bild, med alla möjliga exponeringar.

Det brinner i skogarna, bankkris i Brasilien, Discovery landar, något underligt med frukten, päronodlingarna, får inget grepp, flygplansolycka, mera om torkan och trädgårdsodlingar, vattenproblemet. Vattnet är livet. Här är man fixerad vid vatten, rent vatten, därute finns Atlanten men innåt land är torkan akut. Några droppar här ger ingen lindring.

______________________________________________________________________

Belém

Nedsjunken under ett träd i parken utanför Jeromino klostret och tittar mot en rad av äldre hus, rader av restauranger, fullt av luchgäster under parasollerna. Det är vackert med alla färgerna, skulle haft mer tid att måla, har bara tv?dagar kvar p?min vistelse, s?dags att börja tänka p?akvarelllådan, det får bli en annan gång.

I luften, vinden och havet, utsikt över Tejo där den smalnar innan det når havet. Utsikt mot det kollosala monumentet för upptäckarna, hängbron 25:e April och Kristusstatyn p?andra

sidan floden i Almada, försökte fånga allt i en bild. Här känns Tejo som en flod, längre innåt land vidgar den ut till en stor innansj?

Mitt i turiststråken i Belém. Där borta finns det berömda kaféet med sin unika kaka, Belémbakelsen, som endast serveras här och de serverar endast denna kaka med anor från 1837. Där är det nästan alltid fullsatt, väggarna dekorerade med ett underbart gammalt blått kakel.

________________________________________________________________

Teckningar och text

Davey Hammarsten

Portugal, juli-augusti 2005