Vintern ger det vackraste ljuset över Rom och kullarna, solen ligger lågt och ger relief.

Jag bodde på Svenska Institutet, studerade italienska teckningar i deras gedigna bibliotek, besökte de flesta gallerier och kyrkor av konsthistoriskt värde.

Och så satt jag och tecknade. Det fanns ingen systematik eller plan att skildra speciella företeelser, bara se, känna, uppfatta och teckna ner. Därför blev teckningarna utan kommentarer och platsangivelser.

Vyerna och minnesmärkena är igenkännliga. De jag kunnat namnge genom foton från böcker och på nätet har en exakthet och en lekfullhet utan att bli anekdotiska. Några vyer tecknades flera gånger och man kan se tecknarens frihet i att dra ifrån och lägga till.

Teckningen flödade där efter 7 år på konstskola. Borta var all teori, kvar fanns inspirationen från Canaletto, Rembrandt, Tiepolo, G B Mola och Morandi. Deras sätt att teckna är sammanblandade. Där finns något av mina försök att skildra det skira ljuset över taken, parkerna och ruinlandskapen

En god vän var nere och hälsade på en vecka. Det sammanföll med den värsta köldknäppen under mannaminne. Minus tjugo grader i Firenze, fåren dog, grönsaker förstördes och det snöade i Rom. Piazza Popolo var täckt av några centimeter blöt, halvt genomskinlig snö. Kylan försvann i solen och allt smälte bort under dagen. Några fina dagar blev det ändå för min vän och vi njöt av solen, pastan, vinet och espresson.

Bland teckningarna finns de italienska drömmarna, bilder som uppstår i fantasin, en frukt av det myckna tecknandet. En dröm skildrades två gånger. Såg jag det i verkligheten? De två versionerna är så lika att jag frestas att tro det men jag har aldrig hittat förebilden i verkligheten.

Dessa teckningar från Rom upptäcktes många år efter vistelsen på min vind. Jag visste att de fanns men funderade aldrig över deras värde. Som ett resultat av intrycken blev det många grafiska blad efter vistelsen men teckningarna glömdes bort och arkiverades. Genom att göra denna skissbok hoppas jag de inte glöms bort och kan vara till glädje för andra.

Det finns så många goda författare som skildrat Rom genom tiderna. Den eviga staden som lockat alla slags konstnärer. I denna skissbok har jag tagit mig friheten att citera rader och avsnitt från ”Resenär i Rom” från 1957 av H. V. Morton och ”Romerska bilder” med text av Torsten Steinby och teckningar av Henrik Tikkanen från 1952 har inspirerat mig till denna utgivelse. I Henrik Tikkanens teckningar från Rom känner jag en själsfrände, många vyer vi tecknade är de samma och då upptäckte jag boken på ett antikvariat långt efter det att jag varit i Rom.

Davey Hammarsten