|
Tungt haven äter på tidens
berg
och bergen samlas i tidens
hav.
Där skogen fanns djupnar
fiskens dalar.
Där haven låg susar skogen
sval.
Världsklockor tickar och
rymden glimmar.
Allt växlar läge och
ordningstal.
Dock är de räknade,
världens timmar
på Gaurisankar, i havets dal.
Harry Martinsson ur Dikter
om ljus och mörker |
